Tälttur till Norddalen.

När de äldsta barnen får frågan om det är en fjälltur från barndomen dom kommer i håg framför alla andra, svarar dom: - Tältturen till Norddalen. Jag spolar 31 år tillbaks, och fram kommer minnet om de fina julidagarna i ”vår egen fjällheim.”

Norddalen ligger i solsidan 580 meter över Geitvika i Austefjorden. Dalen är inramad av berg på tre kantar, med öppning mot söder. Dom allra flesta år kan man komma sig hit till fots i slutet av maj. Går man ensam, stillt och lätt på foten, är chansen stor att man får se hjort eller orrfågel på vägen. Fäbodarna på Norddalsætern ligger vackert till på en gräsklätt höjd, omkransad av majestätiska bergstoppar. Blåfjellet (1285 m.o.h.) och Kvandalshesten (1289) gir lä för vinden, men stänger för vyn mot väst. Gjuratindane (1408) med dens vackra, alpina tinder står som en rad vassa tänder mot himmeln i nord. I öst står Sandeggja (1389), stor, stadig och trygg.

 

Längtan till fjället.

Det var en midsommardag, och vi hade ett stärkt önskemål om en riktig fjälltur. Inte bara det vanliga: Tur till en sæter, och sen hem. Men det är inte lätt att komma särskilt långt på en dag, när man har med sig fyra barn i åldern 4 till 11 år. Två pyttesmå tält gjorde det dock möjligt för oss att vara i fjället i hela två dagar, och det öppnade för flotta upplevelser i fjällheimen.

Vi fördelade efter ålder, och packade tält, sovsäckar, mat, kläder, fiskeutrustning m.m. i säckarna. Alla fick något att bära. Frøystein, som var fyra år, bar russin, godis och några fiskekrokar. Så började vi gå. Strävade oss uppefter Fyrdsberget och förbi Lisjedalsætra medan svetten rann. Uppför Bjønnalibacken behövdes extra motivation, för flugorna plågade oss så mycket att en av pojkarna ville vända och gå hem.

Men när vi nådde Norddalsætra, var all plåga glömd. Då var ivern stor när tälten kom upp på sætern. Pojkarna fick höra om gygra, trollkäringen som bor i Gjuratindane, och som helt säkert höll ett öga på oss nere på sætern. De störste grabbarna tog med uttern och gick till Lange-vattnet för att fiska. Det är en säker fiskeplats, som alltid gir fångst antigen man fiskar med garn eller utter.

 

Minnerik morgon.

Det är fint att sova i tält en härlig sommarnatt, inte bara för småpojkar. Men natten blev kort för Halldor och Johan när de av egen fri vilja gick upp klockan fem. De hade hörd at fisken biter så bra i soluppgången. Med kisande ögon kom de sig i kläderna, ordnade fiskspöna och strosade längs pölarna i våtmarksområdet. De fick några små fiskar, men det var inte det viktigaste. Naturupplevelsen från denna vackra morgon är nog av långt större värde för dem, tror deras gamla mor.

 

Helvetesdalen.

Efter en god frukost på säterns gräsplätt, lade vi ut på tur mot Helvetesdalen. Upp längs älven till Kvanndalsvattnet är terrängen lätt och fint att gå i. Vattnet är uppdämd, och en tunnel genom berget skickar vatten ner till kraftverket i Kvanndalen. Från den gamla dämningen hade vi strålande utsikt över den uttorkade älvfåran som går ner till Norddalen, där vi kunde se våra tält som två små prickar. Sätern låg badat i solljus medan dimman stängde vyn ned mot Austefjorden, där vi bor. Vi gick ut på kanten av Mari-Jon-stigen och såg utöver Kvanndalen och bergen i Ørsta, grannkommunen. Sen granskade vi luckan som stänger och öppnar för vattnet, för de tre störste grabbarna gick vidare tillsammans med mamma. Vi fick en flott tur in i den verkligen speciella Helvetesdalen. Der inne blommade Issoleier mellan snöfläckarna. Dessa julidagar blev oförglömliga på flera sätt. Senare har Norddalen och bergen i området blitt flitigt besökt av alla i familjen, och är bland turfavoriterna för flera av oss.